lilla london liv !

femte oktober.

I väntan på att lägenheten ska fyllas med doften utav spröda, friterade pommes och sötsur sås (gissa vems sambo som hämtar Mcdonalds just i detta nu???) så tänkte jag svara på femton frågor: fem avslöjande, fem fantastiska och fem jobbiga. Men bara en fråga med svar kommer upp per dag! Någon spänning får det väl va, nu får ni ju lugna er. Hä. Vi kör:

Vad är det viktigaste du kommer lära Alice?
Tre saker egentligen, om man nu ska vara petig och välja bland cirka tusen bra grejer att skicka med sitt barn i livet. Men det jag håller hårdast på är: 1. Vikten av att älska sig själv. 2. Att vara öppensinnad, men också kunna argumentera för sin sak. 3. Att se framgång i varje motgång.

Varje dag talar jag om för henne hur klok, viktig och vacker hon är - något som jag hoppas att hon alltid kommer bära med sig. Att det liksom finns i hennes huvud redan från start, att det inte är något hon behöver få bekräftat från andra för att det ska vara sant. Att hon vet sitt värde, oavsett. Nummer två ser jag som något självklart, att vara öppen och ha förståelse för olikheter. Olika människor, olika åsikter, olika situationer - men att samtidigt inte ge vika för det som inte känns rätt. Det är viktigt att ha en röst, speciellt i en värld där allt är långtifrån rättvist. Tänk dig en blandning av Pippi, Grynet, Beyonce och Ellen Degeneres. Punkt nummer tre "att se framgång i varje motgång", har jag mina egna föräldrar att tacka för: det är ett OH så värdefull tankesätt som jag med stolthet för vidare. Under hela min uppväxt, och än idag, när jag hamnat/hamnar i situationer där jag känner prestationsångest, tvivel eller rädsla för att göra fel - har mamma och pappa alltid kontrat min oro med "du kan inte göra mer än ditt bästa, och ditt bästa är bra nog". Just den meningen ligger alltid där i bakhuvudet när jag behöver den som mest, det har fått mig att aldrig deppa ihop över ett kasst provresultat i skolan eller liknande. För jag gjorde ju faktiskt mitt bästa där och då, mer kan man inte göra. Och mer kommer jag aldrig begära av Alice, bara att hon gör SITT bästa. Inte vad som anses vara bäst i andras ögon, utan i hennes. 

femte oktober.

Här hemma hostas, snoras och grinas det något fruktansvärt, och har gjort hela natten. Ohojjj, vabb i sikte! Nu längtar man braaa mycket till kanarieöarna i december. Speciellt när det börjat bli så kallt att jag får sova helt påklädd på nätterna (forever frusen), och mornarna påväg till jobbet ska vi inte ens tala om... Uäh. Annars då? Helgen med viki och company var grym, trots att kidsen bestämde sig för att vakna vid fem varje morgon, hehe. Men med bästa sällskapet kunde man inte klaga, och synen av två gullrumpor i pyjamas som leker tillsammans var knappast hemsk. Tänk om det kunde kännas så jämt? Hur som helst så hann vi med en sväng på loppis, en prilla till kaffet på snuscaféet i stan, en tur till IKEA, en omgång blekning i vikis hår, en runda på freeport och massa behövligt, härligt skitsnack.

Danne gav mig också en (väldigt) tidig födelsedagspresent i form av sex stora och sex små pastelliga swedish grace-tallrikar från Rörstrand (!!!). Ända sen jag fick de djupa tallrikarna av mamma och pappa har jag velat samla på mig mer, men med anledning PENGAR har det inte varit prio. Nu fattas bara små och stora skålar, och koppar - så är livet fulländat! Iallafall i servisväg.


(Bild lånad från @vkis)

trettionde september.

Sweet sweet friday! Som jag har längtat. Inte bara för att fredag innebär helg, lång sovmorgon och fåglar som klär mig för dagen likt askungen (ha ha haaaa eller) - men också för att vi får besök alla tre dagar av världens bästa lilla familj straight from växjö  - the thordings! Trots avståndet, så ses vi så fort vi får tillfälle. Det har liksom blivit standard att avsätta minst en dag av helgen, till att umgås med dem när vi är hemma hos min familj i Småland. Minst lika viktigt ju!

Så vad har senaste veckan bjussat på? En totalt kaosartad helg, ett välbehövligt besök hos frisören (första riktiga klippningen sedan högstadiet!!!) och första "riktiga" veckan på förskolan för A. Att klä på mig och hinna till bussen i tid har varit en utmaning INNAN A kom, snacka om dubbelstress när man nu ska få igenom små flaxande armar och fötter under tidspress och samtidigt INTE glömma den där livsviktiga snutten. Men det blir väl rutin på det också! (Hoppas jag, mina knän kommer gå av om jag måste springa mer).

Trevlig helg alles!

artonde september.

... Och så välkomnar vi första förskoleförkylningen! Tydligen är det en klassiker när man skolar in (kul att man blev informerad), och Alice blev inget undantag. Fan. Här snoras och grinas det var och varannan minut. Inatt som hon EN KVART. 15 minuter gott folk!!! WOOO! Det var helt omöjligt för henne att komma till ro, och det bara gräts och gräts och gräts. Hela natten. Nästan så jag grät också tillslut. Vi har varit rätt skonade från vakennätter senaste året, men det är lika tålamodsprövande och jag-vill-köra-in-huvudet-i-en-tegelvägg varje gång. Men man ger sig inte. Man aktiverar liksom sina inre superkrafter och kör rakt in i kaklet, oavsett om det innebär att man får bära runt tills musklerna i armarna skriker, sjunger imse vimse 3000 gånger eller att man i ett sista desperat försök proppar i ungen piggelin halv 4 på morgonen.

Vid halv sex kände jag att jag hade gjort mitt, och lät Danne ta över. Danne som sover igenom tre världskrig och uppenbarligen ilsket barnskrik. Så idag har jag mest sovit ikapp förlorade timmar och försökt bli av med huvudvärk. Skickade Danne till Ica med en endaste uppgift: GLASS. Det är en riktig inte-röra-sig-en-centimeter-ur-soffan kväll, och då behöver man bulka upp. Typiskt att det skulle bli såhär enda helgen mina föräldrar är på besök, men om det är något man har lärt sig så är det att det aldrig finns några garantier med barn. Det går liksom aldrig att räkna ut eller veta i förväg, om någonting gällande dem. Hehe.



Throwback till när du var yttepytte och inte alls svår att göra nöjd, good times

trettonde september.

... Inskolningen is on! Idag var andra dagen, och första gången hon fick vara där en liten stund utan oss. Kändes helkonstigt att traska hem till en tom lägenhet och bara vänta ut tiden tills vi fick hämta henne igen, men hittills har det gått hur bra som helst! Pedagogerna känns trygga, barngruppen är lagom stor och A är totalt orädd. Hon springer ifrån oss sekunden vi kommer innanför dörren, och sysselsätter sig direkt och visar inte någon som helst oro. Det känns bra i hjärtat, och ångesten över att vår föräldraledighet numera är slut (förutom mina onsdagar) är borta. Hon kommer ha det så jäkla kul där!


Annars då? I helgen var jag och firade en vän som fyllde år, och igår vankades det tjejmiddag med mina gurls från jobbet. Galet trevlig! Vi gjorde pizza och pratade bort timmarna. Dem är så enkla att vara med och tillsammans blir vi ett sånt himla mysigt gäng, tycker jag. Vi alla är ganska olika utåt sett, men lika till insidan. Vilket märktes igår, när samtalsämnena liksom aldrig stannade upp eller tog slut. Under kvällen plingade det dessutom till i min telefon och jag möttes av ett blogginlägg som Viki hade skrivit, med rubriken "min bästa vän". Tillägnad mig. Denna fantastiska människa, säger jag bara! Det är svårt att hitta ord för hur bra hon får mig att må, vilken stjärna hon är. 1,5 år har gått sedan vi började prata och ses, men jag är övertygad om att vår vänskap är för livet. Man bara känner det, you know.  

elfte september.

Just nu vill jag...

- Att veckan ska gå fort, så att jag äntligen får träffa min älskade familj igen!
- Kunna teleportera mig lite snabbt hem till Växjö och min viki (jag saknar dig).
- Besöka snuscaféet här i göteborg, helst igår. En prilla till kaffet, tack!
- Att värmen försvinner, så att jag kan använda mina nya höstkläder utan att självdö.

Vad vill du just nu?

sjunde september.

Hej lediga onsdag! Efter en stökig natt med skrik, migrän och mensattack (!!!) var jag rätt glad över att få vara hemma idag. Fick precis hem mitt paket med näringsdrycker, som jag ska dricka två gånger om dagen för att få upp vikten. Gött! Speciellt när jag inte klarar av att äta mer mat än vad jag redan gör, då är det bra att andra alternativ finns. Att det ska vara så förbaskat lätt att gå upp i vikt när man inte vill det, men ännu svårare att få upp den när man behöver. Jaja. Nu ska jag sätta igång med att fixa brunch, för om en stund kommer Alexandra och Theo hit och hänger med oss idag. Vi hörs sen godingar!

fjärde september.

... Just det! Jag glömde ju visa hur håret blev efter veckans frisörbesök:

... Jätteblond! Jag tycker det matchar fint till mina mörka ringar under ögonen, min isiga själ och kyliga personlighet. Visst?

fjärde september.

Hallåhallå! Helgen, som vanligt, har gått alldeles för fort. Trots att den inte riktigt började som planerat, så vände den till det bättre ändå. I fredags var jag heeelt slut efter jobbveckan, och jag gjorde inte mycket annat än att tvärdäcka runt klockan nio (hehe...). Men i lördags var det full rulle! Då hängde jag, Alice och hennes faster på Universeum. Tanken var att Danne också skulle med, men efter att ha kört fram och tillbaka i stan ca hundra gånger i jakt efter en parkeringsplats så gav han upp, släppte av oss och offrade sig för att åka hem med bilen igen. Stackare! I sånna lägen är jag rätt bekväm med att inte ha körkort, för i storstaden ÄR det smidigare med kollektivt på alla möjliga vis! Det blir liksom bara problem så fort en bil är inblandad, som jag ser det, hehe... 

Hur som! På kvällen gjorde vi hållkäften-käk (ni vet sån man blir helt stum av pga GOTT) i form av baconlindad kyckling, hasselbackspotatis och citronhollandaise. Visst vattnar det lite i munnen på er!? Tyvärr fick det inte stanna kvar länge: mitt i en diskussion om Estoniakatastrofen vänder sig hela magen (nog för att det är hemskt, men jag brukar inte vara SÅ känslig) medans jag rusar till toaletten, kräks i min hand som jag placerat lite taktiskt framför mitt ansikte - vilket resulterar i att jag har spya upp till ögonbrynen. Något som inte brukar förekomma när jag är särskilt asnykter. Jag har den jävla medicinen att tacka.

Meeen, nog om nyktra fyllefasoner. Idag har vi gått alldeles för långt för att ta oss till hemmakväll, köpt lösgodis för nästan 100 kronor, för att sedan vara alldeles för lata och tagit bussen hem. Lyfe! Jag insåg också att A faktiskt börjar förskolan redan NÄSTA MÅNDAG (12 september har för mig alltid varit ett halvår framåt ungefär), och att vi inte kan skicka dit ungen i ett regnställ och sandaler. Eller, KAN kan vi ju, om man vill utsätta sig för cirka 30 dömande blickar från vet-bäst-föräldrar. Nä, jag dricker hellre het frityrolja. Så jag kastade mig på datorn och klickade hem ett par kängor, en mössa, ett set kläder och namnlappar. Nu är vi /typ/ helt fit for föris!

 

 

trettioförste augusti.



Månadens sista dag och officiellt slut på sommaren. Men jag är förvånandsvärt inte bitter alls, något jag annars brukar vara när vi går mot kallare tider. Kanske för att: 1. Höst innebär: BONDE SÖKER FRU!!! Och typ tusen andra bra program mitt i veckan (döm mig inte) 2. Min nya medicin tillåter mig inte att vistas i sol (om jag inte dränker mig i solskyddsfaktor 50+) och inte är i den mer än nån timme, så det är lika bra att bli goda vänner, jag och vinterhalvåret. 3. Det har kommit sååå mycket fina, varma kläder i butikerna. Så fint att jag inte ens är ledsen över att redan behöva städa bort shortsen och klänningarna.

Idag var jag hemma med lilltjejen, i vanlig ordning - och runt lunch tog vi bussen till Frölunda och dödade tid i alla affärer. Det blev två tröjor för min del, och när jag såg de små utsvängda brallorna och den randiga tröjan i size MINI så kunde jag inte låta bli. Förmodligen första och sista gången jag och A någonsin kommer matcha, men ni måste erkänna att det är rätt sött?! Egentligen var jag på jakt efter ett par sjyssta höstboots till Alice inför föris, men dem jag tänkte köpa fanns bara i större storlekar - så det får väl bli att klicka hem något från nätet istället. Innan vi landade på hemmaplan igen så stannade vi vid lekparken en sväng och sprang av oss all energi som fanns kvar.

Nu ligger jag här, avliden och nyduschad och SÅ redo att sova. Imorgon väntar sjukhusbesök och jobb, häftigare än så blir det inte. Hej!!!

tjugonionde augusti.

Hej hej hemskt mycket hej! Sommaren tar sina sista andetag här på västkusten i form av några fjuttiga 16-17 grader. Jag har dock redan börjat använda höstkängorna flitigt, och letat fram alla tjocktröjor i garderoben. Idag var jag dock dum nog och gick till jobbet i bara ben, vilket jag ångrade typ sekunden jag steg utanför dörren imorse. Kallt! Kör utbildning idag, så här sitter jag uppkrupen i en stol under en tjock filt med laptopen framför mig och en kopp kaffe. Rätt mysigt för en måndag ändå. Och mysigare blir den! Vid halv fem traskar jag till min bästa frisör (frisscarro!!!) och blir lite höstfin, så idag spenderar jag några egotimmar där innan jag åker hem och myser med mina hjärtisar därhemma.

tjugoandre augusti.

Hallåhallå! Vilken måndag vi har haft, and not in a good way. Inte nog med att jag spenderade morgonen på sjukhuset (visserligen ett inbokat besök, men det finns ju roligare platser att vara på) för att röntgas, men även lilltjejen var vi nära på att få åka in med. Eller rättare sagt, vi åkte in, men efter att ha fått veta att väntetiden för att få träffa en läkare var 8 (!!!) timmar och samtidigt samtalat med 1177 som lugnade oss, så åkte vi faktiskt hem igen. Alice snubblade nämligen rakt på näsan som svullnade upp, och jag hönsade över att den kanske var bruten. Men eftersom den varken var sne, blödde eller verkade täppt så var det ingen fara sa dem, speciellt inte om hon verkade pigg i övrigt, vilket hon var. Men gissa om jag fasar över föris... Kan man klä sitt barn i bubbelplast eller ringer någon socialen då? 

artonde augusti.

Såhär ser våra kvällar ut numera. Nergosade i soffan framför bolibompa. Det är verkligen det bästa som finns, och det enda jag längtar efter när jag är på jobbet. Det är först NU som A har lärt sig att sitta still i mer än några sekunder, och i samma veva har hon börjat dela ut kramar åt höger och vänster. Hon verkligen kastar sin in i ens famn, och lägger armarna om halsen. Som jag längtat efter det där. Älskade, goa unge! 

Nu väntar (förhoppningsvis) några timmars sömn innan det är dags att kötta sista jobbdagen för veckan, och efter det tar jag mig en välförtjänt bärs och kör musikquiz med bästa gänget på Glenns. Heeelg!

sextonde augusti.



... Fick förövrigt en sån häftig växt av viki och markus när vi träffade dem, tillsammans med ett par toksöta mockasiner som A fick i present (som jag nu glömde ta kort på såklart). Så mycket kärlek for these guys!  Nu ska jag dricka mitt kvällskaffe i lugn och ro, göra en liten checklista inför Alice inskolning (som f.ö är om mindre än en månad!!!) och hålla tummarna på att hon tar en lika lång sovmorgon med mig imorgon, som hon gjort typ ALLA dagar sen danne gick hem på pappaledighet (medans en annan fick kriga sig upp vid fem-sex...). Godnatt på er! 

sextonde augusti.

... Idag är ingen vanlig dag, för idag är det min annies födelsedag! Hurra hurra hurraaa! Till helgen väntar festligheter för att fira hennes 23 år här på jorden, tjohooo. Annars sååå har jag anmält mig till en mattekurs på distans som börjar nu i höst, och till högskoleprovet (panik!!!). Jag har bestämt mig för att köra järnet år 2017, nu har jag varit bekväm och slapp for way too long och suktar efter något nytt. Efter utmaningar. Förhoppningsvis blir det plugg i en annan stad, och ett körkort i handen. Nu jäklar!